Generera och säkra din API-nyckel
På denna sida
Uppgiften som autentiserar dina förfrågningar
Din API-nyckel autentiserar varje förfrågan som skickas till Mistral-modeller: utan den accepteras inget anrop. Tänk på den som ett tekniskt lösenord, med den skillnaden att den färdas genom kod, konfigurationsfiler och distributionspipeliner, vilket innebär att den hamnar på betydligt fler ställen än ett vanligt lösenord. Alla som har tillgång till den kan förbruka din kvot och generera kostnader på ditt konto.
Generera din första nyckel
I Mistral Console öppnar du din arbetsyta och navigerar till avsnittet API Keys i sidofältet. Klicka på Create new key och ge den ett beskrivande namn, till exempel dev-chatbot-mars-2026. Detta namn har ingen teknisk funktion, men det räddar dig dagen då sex nycklar samexisterar i listan och du behöver återkalla bara en: “nyckel 3” säger dig ingenting, medan dev-chatbot-mars-2026 säger dig allt.
Nyckeln visas endast en gång, vid skapandet. Kopiera den omedelbart och lagra den på en säker plats. Om du stänger fönstret innan du kopierat den finns det inget sätt att återskapa den: du måste generera en ny. En Mistral-nyckel består av ett prefix följt av en lång alfanumerisk sträng. Förväxla den inte med ditt arbetsytas-ID eller en JWT-token: till skillnad från den senare löper den inte ut automatiskt utan gäller tills du återkallar den.
Lagra den utan att någonsin hårdkoda den
Den gyllene regeln är enkel: hårdkoda aldrig din API-nyckel i källkoden. Den dag den filen hamnar i ett delat arkiv följer nyckeln med. Använd alltid en miljövariabel istället.
På Linux och macOS deklarerar du den i terminalen:
export MISTRAL_API_KEY="your-api-key-here"
Denna variabel försvinner när du stänger terminalen; för att göra den bestående lägger du till raden i din fil ~/.bashrc, ~/.zshrc eller ~/.profile.
På Windows ser PowerShell-motsvarigheten ut så här:
$env:MISTRAL_API_KEY = "your-api-key-here"
Och för att överleva en omstart av sessionen:
[System.Environment]::SetEnvironmentVariable("MISTRAL_API_KEY", "your-api-key-here", "User")
I ett applikationsprojekt är den vanligaste metoden att skapa en .env-fil i roten:
MISTRAL_API_KEY=your-api-key-here
Lägg till .env i din .gitignore omedelbart – före ditt första commit, inte efter. I Python läser biblioteket python-dotenv denna fil och injicerar variablerna vid start, vilket ger dig bekvämligheten av en lokal fil utan risken att versionshantera hemligheter.
Rotera dina nycklar
Byt ut en nyckel av tre skäl. Omedelbart, om den har exponerats på något sätt: en commit pushad till ett offentligt Git-arkiv, ett hastigt Slack-meddelande eller spår i serverloggar. Regelbundet i produktion, där var nittionde dag är en rimlig takt. Och när en medarbetare slutar som hade åtkomst, samma dag som hen lämnar tillbaka sin bricka.
Proceduren undviker driftstopp om du respekterar ordningen:
- Generera en ny nyckel i Console
- Uppdatera miljövariabeln i alla dina distributioner
- Verifiera att allt fungerar med den nya nyckeln
- Återkalla den gamla nyckeln först efter denna verifiering
Att byta ordning på steg 3 och 4 är det klassiska misstaget: du återkallar först “för säkerhets skull”, för att sedan upptäcka att en bortglömd tjänst fortfarande använde den gamla nyckeln. Denna rotation utan driftstopp säkerställer att ingen komponent misslyckas under övergången.
Minska exponeringsytan
Om flera applikationer anropar API:t, skapa en nyckel per applikation. Om en komprometteras behöver du bara återkalla den specifika nyckeln utan att stoppa de andra. Enligt samma princip, återanvänd aldrig en produktionsnyckel i utveckling: det är precis i den miljön som hemligheter cirkulerar som friast.
Övervaka därefter användningen från Console, som exponerar användningsloggar för varje nyckel. En plötslig topp i tokens eller anrop från en okänd IP-adress bör utlösa omedelbar rotation, utan att vänta på bekräftelse på incidenten.
Tre sista fel förtjänar att nämnas eftersom vi stöter på dem varje vecka. En nyckel publicerad i ett offentligt Git-arkiv förblir läsbar i historiken även efter att filen raderats: det enda giltiga svaret är återkallelse. En nyckel skickad i klartext via e-post eller direktmeddelanden arkiveras för alltid på servrar du inte kontrollerar. Och en utgången eller återkallad nyckel som ligger kvar i en distribution producerar felmeddelanden 401 Unauthorized som ofta tar en timme att diagnostisera helt enkelt för att ingen tänkte på att kontrollera.
Viktiga punkter
- Generera dina nycklar från avsnittet API Keys i din arbetsyta i Mistral Console
- Lagra dem uteslutande i miljövariabler eller en hemlighetshanterare
- Utför regelbunden rotation och omedelbar rotation vid exponering
- Skapa en nyckel per applikation för att begränsa konsekvenserna vid en kompromettering
- Lägg alltid till
.envi din.gitignore