Typer av MCP-servrar: STDIO, SSE och OAuth
På denna sida
Uppdaterat 2 november 2026 — Le Chat är nu Vibe. Sedan den 28 maj 2026 har Le Chat bytt namn till Vibe (fortfarande på chat.mistral.ai): en enda agent för arbete och kod som tar över dina konversationer, inställningar och prenumerationer. Den äldre Le Chat-upplevelsen finns fortfarande tillgänglig i läget Chat; i läget Work har agenter blivit färdigheter (anropas med
@), minnen har blivit kunskapsbasen och djup sökning har blivit färdigheten Deep Research. Abonnemangen heter nu Mistral Free, Pro, Team och Enterprise. I denna lektion använder vi namnet Vibe; vissa menyer som beskrivs här kan ha bytt namn eller plats.
Två transportlägen, två arkitekturer
En MCP-server kommunicerar med sin klient på två fundamentalt olika sätt, beroende på om den körs på samma maskin eller på en fjärrvärd. Denna åtskillnad är inte en implementeringsdetalj: den avgör vem som kan använda din server, hur du distribuerar den och vilken data den kan komma åt. Att fatta detta val tidigt sparar dig från att behöva skriva om ditt projekt mitt i utvecklingen.
STDIO: servern som lever på din maskin
STDIO (Standard Input/Output) är den lokala transporten. MCP-servern körs på samma maskin som klienten och kommunikationen flödar genom operativsystemets standardströmmar: stdin och stdout. Mekanismen är direkt: klienten startar serverprocessen, skickar förfrågningar via stdin, läser svar från stdout och avslutar processen när konversationen är slut. Inga portar, inga URL:er, inga certifikat.
Denna transport är det naturliga valet när ett verktyg behöver interagera med den lokala miljön. En server som läser dina filer, anropar git, styr Docker eller inspekterar en SQLite-databas som ligger på din disk ger bara mening i STDIO-läge. Det är också det föredragna läget för integrationer i editorer som VS Code eller Cursor, och den självklara följeslagaren under utvecklingsfasen där du vill starta om din server var trettionde sekund.
from mcp import StdioServerParameters
server_params = StdioServerParameters(
command="python",
args=["my_mcp_server.py"],
env=None, # Valfria miljövariabler
)
Kompromissen är strikt: server och klient måste samexistera. Du kan inte ansluta en STDIO-server till Mistral Vibe, eftersom Vibe körs på Mistral:s infrastruktur och inte har någon möjlighet att starta en process på din maskin.
SSE och Streamable HTTP: fjärrservrar
För att gå bortom den lokala maskinen använder MCP HTTP. Två varianter har avlöst varandra, och det hjälper att veta vilken du tittar på när du läser existerande kod.
SSE (Server-Sent Events) var protokollets första fjärrtransport. Det tillät servern att strömma händelser till klienten, som i sin tur var tvungen att göra separata POST-förfrågningar för att svara tillbaka till servern. Dess strukturella brist: det krävde en bestående anslutning mellan de två, vilket komplicerade serverlös hosting och skalning. Det är nu avskrivet – Mistral SDK tillhandahåller fortfarande MCPClientSSE för existerande /sse-slutpunkter, men nya servrar bör inte längre byggas på denna grund.
Streamable HTTP har ersatt det som standard för fjärrtransport. Det tar bort kravet på en bestående anslutning: klienten skickar vanliga HTTP-förfrågningar och servern svarar via strömning eller i ett enda block, beroende på behov. I praktiken exponerar din fjärrserver en /mcp-slutpunkt som klienten ansluter till.
from mistralai.extra.mcp.streamable_http import (
MCPClientStreamableHTTP,
StreamableHTTPServerParams,
)
# Anslut till en fjärr-MCP-server
server_url = "https://my-server.example.com/mcp"
mcp_client = MCPClientStreamableHTTP(
params=StreamableHTTPServerParams(url=server_url, timeout=100)
)
Tre nivåer av autentisering
Transporten talar om var servern finns; autentiseringen talar om vem som får anropa den. Dessa är oberoende frågor och protokollet stöder tre svar.
Den enklaste är ingen autentisering: alla som känner till URL:en kan använda dina verktyg. Detta val är försvarbart endast för offentliga verktyg utan känslig data – en enhetsomvandlare, en webbskrapare, en kalkylator.
Därefter kommer token, eller API-nyckel. Du genererar en token med specifika behörigheter och skickar den till klienten, som inkluderar den i sina förfrågningar. GitHub illustrerar denna modell väl: du skapar en Personal Access Token genom att bara bocka i de omfång (scopes) din agent faktiskt behöver, och inget mer.
Den tredje nivån är OAuth 2.0, det fullständiga flödet med en samtyckesskärm. Användaren auktoriserar explicit applikationen att agera på deras konto och servern receives en token knuten till den personen. Det är detta Gmail, Linear eller Google Calendar gör när du ansluter dem i Vibe – och det är den enda acceptabla modellen när en server hanterar personuppgifter för flera användare.
| Kriterium | STDIO (Lokal) | SSE / Streamable HTTP (Fjärr) | OAuth (Fjärr + Auth) |
|---|---|---|---|
| Transport | stdin / stdout | HTTP (valfri strömning) | HTTP + OAuth 2.0-flöde |
| Plats | Samma maskin | Fjärrserver | Fjärrserver |
| Autentisering | Ingen (samma maskin) | Ingen eller token | Fullständigt OAuth 2.0 |
| Kompatibla klienter | IDE:n, lokala SDK:n | Alla (Vibe, SDK:n, IDE:n) | Alla (Vibe, SDK:n, IDE:n) |
| Användningsområden | Lokala filer, CLI, utveckling | Offentliga API:er, skrapning | GitHub, Gmail, Linear |
| Bestående anslutning | Ja (aktiv process) | Nej (Streamable HTTP) | Nej (Streamable HTTP) |
Hur du beslutar i praktiken
Beslutet kokar ner till två frågor som ställs i ordning. Körs servern på samma maskin som klienten? Om ja, välj STDIO. Om nej, välj Streamable HTTP, med eller utan autentisering beroende på hur känslig den hanterade datan är.
Ha klientens begränsningar i åtanke: Mistral Vibe och hostade chattbotar i allmänhet konsumerar endast fjärrservrar. En IDE som VS Code eller Cursor accepterar dock båda lägena – därav den bekväma vanan att utveckla i STDIO och sedan byta till HTTP när det är dags att dela servern.
Viktiga punkter
- STDIO = lokal server, samma maskin, perfekt för utveckling
- Streamable HTTP = fjärrserver, nuvarande standard, ersätter SSE
- Tre auth-nivåer: ingen, token, OAuth 2.0
- Mistral Vibe stöder endast fjärrservrar
- Ditt val av transport beror på din distributionsarkitektur