Hoppa till huvudinnehåll
Svenska— Välj ett språk
Meny

Subagenter: Deleguera specialiserade uppgifter

Lektion 5 av 14 Uppdaterad 2 november 2026 Avancerad
På denna sida
  1. Delegeringsprincipen
  2. Konfigurera en subagent
  3. Konkreta användningsområden
  4. Designa en bra subagent
  5. Regler fastställda av Vibe
  6. Viktiga punkter

Lektionen uppdaterad 2 november 2026. Exempelfiler för agenter använder nu nycklar som dokumenteras av Vibe: instructions (inte system_prompt), active_model (inte model), [tools.<tool>]-block för godkännanden (nyckeln auto_approve finns inte i en agentfil) och verkliga verktygsnamn (edit, inte edit_file; inget list_dir-verktyg). Påminnelse från lektion 3: safety är en visuell indikator, inte en behörighet. Källa: Konfigurationsreferens.

Delegeringsprincipen

I komplexa projekt är vissa uppgifter oberoende av varandra: att analysera en fils säkerhet medan en annan process genererar tester. Istället för att hantera allt sekventiellt låter Mistral Vibe dig delegera uppgifter till subagenter. En subagent är en agent som körs självständigt, slutför sitt uppdrag och returnerar ett textresultat till huvudagenten. Den kan inte ställa frågor till användaren: den måste vara helt autonom.

Denna begränsning är nyckeln till allt som följer och förtjänar en närmare förklaring. En subagent körs i sin egen kontext utan tillgång till den pågående konversationen – den vet ingenting om vad du förklarade för huvudagenten för fem minuter sedan. Den kan inte använda ask_user_question och måste hantera tvetydighet på egen hand. Den returnerar text som huvudagenten sedan integrerar i sitt svar. Eftersom den är avskuren från utbytet är den bara meningsfull när den är designad för en specifik, väldefinierad uppgift.

Konfigurera en subagent

För att göra om en agent till en subagent lägger du till fältet agent_type = "subagent" i .toml-filen. Resten av konfigurationen följer de vanliga reglerna för anpassade agenter.

# ~/.vibe/agents/test-generator.toml
display_name = "Test Generator"
description = "Genererar enhetstester för givna funktioner."
agent_type = "subagent"
safety = "neutral"
active_model = "codestral"  # alias deklarerat i config.toml (lektion 2)

instructions = """
Du får källkod. Generera omfattande enhetstester:
- Test för normalfall
- Test för gränsfall (null, undefined, tomma strängar)
- Test för förväntade fel
Ramverk: Använd projektets testramverk (Jest, Vitest, Pytest...).
Returnera endast testkoden, redo att kopieras.
"""

enabled_tools = [
  "read_file",
  "grep",
]

Lägg märke till frånvaron av ask_user_question i verktygen: detta är inte ett förbiseende. En subagent kan inte be om förtydliganden, och systemprompten kompenserar för denna omöjlighet genom att i förväg specificera vilket testramverk som ska användas och exakt vilket svarsformat som förväntas.

Konkreta användningsområden

Den första fördelen är parallellt arbete. Huvudagenten kan tilldela flera uppgifter samtidigt till olika subagenter, som var och en arbetar på sin uppgift innan den returnerar sitt resultat.

Huvudagent
├── Subagent "test-generator" → genererar tester
├── Subagent "doc-writer" → genererar dokumentation
└── Subagent "security-checker" → analyserar sårbarheter

Den andra fördelen gäller högt specialiserade uppgifter. Vissa kräver en systemprompt som skiljer sig radikalt från huvudagentens; istället för att överbelasta en enda agent med motstridiga instruktioner delegerar du. SQL-optimeraren nedan är ett bra exempel: dess prompt handlar endast om index, exekveringsplaner och N+1-frågor, vilket skulle vara meningslöst i en generalistagent.

# ~/.vibe/agents/sql-optimizer.toml
display_name = "SQL Optimizer"
description = "Analyserar och optimerar SQL-frågor."
agent_type = "subagent"
safety = "safe"
active_model = "mistral-medium-3.5"  # modell inbyggd i Vibe

instructions = """
Analysera de tillhandahållna SQL-frågorna:
1. Identifiera prestandaproblem (N+1, full skanning, saknat index)
2. Föreslå optimerade frågor
3. Föreslå index att skapa
Returnera en strukturerad rapport med före/efter för varje fråga.
"""

enabled_tools = ["read_file", "grep"]

Den tredje fördelen, som är mindre uppenbar, är säkerhetsisolering. En subagent med safety = "safe" kan inte modifiera filer, även om huvudagenten körs i destructive-läge: behörigheter ärvs inte nedåt. Du kan därför arbeta i ett permissivt läge samtidigt som du anförtro analyser till begränsade subagenter som inte har någon möjlighet att agera på arkivet.

# Subagent som ENDAST kan läsa
agent_type = "subagent"
safety = "safe"
enabled_tools = ["read_file", "grep"]

[tools.read_file]
permission = "always"

[tools.grep]
permission = "always"

Vibe tillhandahåller också en inbyggd explore-subagent, som den använder automatiskt när den behöver traversera din kodbas för att svara på en fråga. Den arbetar i skrivskyddat läge och returnerar en sammanfattning av vad den hittade – exakt det mönster du återskapar med dina egna subagenter.

Designa en bra subagent

Allt hänger på autonomin hos systemprompten: den måste innehålla alla instruktioner som krävs för att subagenten ska nå målet utan att någonsin ställa en fråga. Detta kräver att du förutser fall där saker går fel och skriver ner exakt vad agenten måste göra i dessa situationer, som i följande exempel.

instructions = """
Analysera ALLA TypeScript-filer i projektet.
Om en fil inte hittas, gå vidare till nästa.
Om testramverket inte kan identifieras, använd Vitest som standard.
Returnera alltid ett resultat, även om det är delvis.
"""

Två reflexer kompletterar detta arbete. Ge subagenten strikt de verktyg den behöver – en analysagent behöver inte write_file – och specificera det förväntade utdataformatet i systemprompten. Huvudagenten måste kunna utnyttja resultatet utan tvetydighet: det är den, inte du, som först läser denna text.

Regler fastställda av Vibe

Vibes dokumentation specificerar flera regler som är värda att känna till innan du designar dina subagenter:

  • en subagent returnerar endast text till huvudagenten och kan inte ställa frågor till användaren;
  • den kan bara använda de inbyggda verktygen som dess fil auktoriserar, aldrig MCP-verktyg, kontakter eller plugins, och aldrig med bredare behörigheter än förälderagenten: dess [tools.<tool>]-block kan begränsa den ytterligare, inte utöka den;
  • dess description är obligatorisk: detta indikerar för agenten när den ska användas; en fil utan beskrivning flaggas snarare än att laddas;
  • den körs på sin active_model, eller på sessionsmodellen om ingen är inställd;
  • huvudagenten startar den via delegering med hjälp av task-verktyget; den väljs inte med --agent;
  • som standard kan upp till 32 subagenter existera och köras samtidigt (max_subagents, max_concurrent_subagents), och enable_subagents = false i config.toml förbjuder all delegering.

Utan en anpassad subagent kan agenten fortfarande starta en generell subagent utrustad med sina egna instruktioner och verktyg.

Viktiga punkter

  • En subagent är en oberoende agent som inte kan interagera med användaren
  • Konfigurera den med agent_type = "subagent" i .toml-filen
  • Subagenter är idealiska för parallellt arbete och specialiserade uppgifter
  • De erbjuder naturlig säkerhetsisolering
  • instructions måste vara helt autonoma: inga frågor tillåtna
  • Specificera alltid ett tydligt utdataformat i prompten